De första orden

Jag är Island. Jag föddes i skarvarna, bland kontinentalplattorna som drogs isär med två millimeter per år. Jag fick mitt namn för att förvilla. För vem vill besöka en plats av kyla. Vem vill sätta segel, ge sig av norröver utan egentligt mål. 

Väl framme visades det sig att allt inte riktigt stämde. Isen hade smält bort, men småfolket bodde kvar, de gjorde det svårt att bygga motorvägar, maskinerna gick helt enkelt sönder av sig själva.

Jag är en märklig ö. Ensamheten som föddes i skarvarna. Men även den mest avlägsna platsen kommer en gång att befinna sig i centrum. En spricka drogs upp när kontinentalplattorna långsamt gled ifrån varandra. Två millimeter per år är ingen hög hastighet. Ändå kommer jag en gång åter vara en del av de vidsträckta viddernas storslagenhet. 

Ö blir kontinent för den som har tid att vänta.